Dan före dan

Nu är det inte långt kvar till redovisning och det börjar kännas lite i kroppen.
Torsdagen ägnades först åt redovisning för några av grupperna och jag blev framförallt imponerad av skådesspeleriet hos dramagruppen. De levde verkligen ut på scen efter bara en månads dramastudier. Jag hoppas vi kan åstadkomma något liknande imorgon.

På eftermiddagen trodde jag att vi skulle repetera men tiden blev i princip enbart vigd åt ljussättning och denna tog betydligt längre tid än jag hade räknat med. Sen var det ju synd att det kom in en grupp och tog vår redovisningstid vilket samtidigt förstörde möjligheten att repetera på morgonen innan alla andra grupper kommer. Men det blir nog bra ändå, och man brukar ju säga att om genrepet är dåligt blir premiären fantastisk. Vi får helt enkelt hoppas att det stämmer. Vi fick ju i alla fall möjlighet att studera lokalen och organisera upp vart alla skall komma in ifrån och lite positioner och så, det tror jag var det viktigaste. Själva genomförandet har vi ju övat på så många gånger ändå så det sitter nog stensäkert trots allt.

Känslan jag har just nu är en längtan över att få spela upp. Det är verkligen något jag ser fram emot och jag är nyfiken över hur publiken tar emot vår performance. Jag hoppas vi kan påverka, överraska, imponera, och chocka.

NU KÖR VI!!!

Slutspurt

Nu är det inte långt kvar till Dagen med stort D. Onsdagen ägnades åt en hel del pyssel då vi såg till att göra färdigt all rekvisita. Det var skönt att få sitta och pyssla lite och låta kroppen arbeta och hjärnan vila för ett tag.

Vi såg även till att arbeta igenom varje scen så att de sitter så bra som är möjligt efter rådande förutsättningar, alltså innan vi fått se hur den verkliga teaterscenen ser ut. Det känns som att det mesta sitter bra, nu gäller det bara att kunna prestera inför en publik också...

Vad gäller själva uppträdandet genomförde vi idag några mindre ändringar, där jag tycker att samtliga var av det positiva slaget.

I nuläget känner jag mig helt slut i kroppen och det är lustigt hur trött man blir i slutet på varje dag. Det tar verkligen på krafterna att vara kreativ och arbeta för fullt med att få till en bra föreställning. En viss del i tröttheten kanske dock ligger i att jag bär in flera av mina klasskamrater på scen i slutscenen... Vad vet jag...

Imorgon skall det i alla fall bli kul att få repetera på den riktiga scenen.

Måndag 25/10

Efter att ha fått en paus i helgen var det åter dags att bejaka den kreativa ådran. Det var skönt att Katti var tillbaka så vi kunde få lite feedback och konstruktiv kritik från henne. Dessutom välbehövlig sådan. Det finns ju fortfarande mycket kvar att jobba på och flera scener som måste förbättras.
Under dagens lopp tycker jag också att vi fick till 2 av de 3 scener som hade ett frågetecken bakom sig. Dels har min roll blivit större vilket är roligt, kul att få vara med på många hörn, dessutom är det ju bara en bonus när man kan få stort utrymme men få repliker, då behöver jag inte memorera lika mycket.
Scen två tycker jag fick ett stort lyft med den nya dimensionen vi la till i form av att använda oss av projektorn i bakgrunden. Lika så med scen 3 som blev starkare dels av att vi visar upp hemska bilder bakom samt med det nya inlägget att stylisterna bara är marionetter under något mycket större.

Samtidigt som man gläds över att vi fått till dessa scener och börjar komma närmre och närmre en färdig produkt står vi verkligen och stampar med scen 4 och det känns lite jobbigt att vi inte kan få till den scenen ordentligt. Samtidigt gillar jag den scenen då jag tycker den är ganska komisk, men den saknar väl det där nödvändiga bettet och budskapet och dessutom bygger den väl alldeles för mycket på repliker.

Det blir helt enkelt en viktig dag i morgon...

Torsdag 21/10

Idag jobbade vi i huvudsak i helgrupp för att utveckla och knyta ihop vår performance. Tidigare hade 4 grupper arbetat fram 4 olika scener som vi tänkt att vår performance skall bygga på. Vi gick igenom en scen i taget och försökte tillsammans att utveckla den. Vi försökte också lite löst rollbesätta scenerna.

Jag tycker att det gick ganska bra till en början och vi kom framåt i åtminstone 3 av 4 scener. Men ju längre dagen led desto osäkrare blev vi på vad det är vi vill spela upp. En stor del av osäkerheten tror jag ligger i att vi inte riktigt vet inom vilka ramar vi skall hålla oss, och vad som är tillåtet inom en performance. Det blir mycket spekulationer från olika håll på vad vi "får" göra och vad vi inte "får" göra och det känns som att det leder till en viss osämja.

I slutet på dagen satte vi oss dock i ett "sokratiskt samtal" och gick igenom vad vi vill få ut ur vår performance och vad vi vill säga med varje specifik scen. Det kändes som vi kom närmre ett gemensamt mål igen, dock återstår fortfarande en del oklarheter och scenerna är långt ifrån klara. Jag skulle vilja få feedback på att den slutprodukt vi nu arbetar emot faller under rubriken "performance" så att vi inte arbetar åt ett visst håll helt i onödan. Dessutom tror jag att vi måste få upp ett något bättre arbetsklimat igen, alla måste känna att de har något att bidra med och att allas åsikter tas på allvar. Enligt Strandberg är kreativ utveckling en process som äger rum i ett deltagande sammanhang, inte i ett enskilt huvud. (Vygotskij i praktiken, s. 105) Med ett öppet klimat och där ingens åsikter trampas på tror jag vi uppnår det bästa resultatet. Jag är övertygad om att det finns många bra idéer kvar att plocka fram hos var och en, bara vi lyssnar på varandra.

Onsdag 20/10

Idag var det redovisning #2 av performance #1, tycker det gick bra och rollerna satt ännu bättre än senast vilket inte är så konstigt eftersom det bör bli bättre ju fler gånger man gör det.

Därefter hade vi gemensam utvärdering och skulle sedan "slå ihop" allas gestaltningar till en ny vilket kändes som en svår uppgift i början och det tog väl ett tag innan vi kom fram till nånting konkret. Men därefter kändes det som att de flesta var med på samma spår. Efter att vi fått gå ihop i mindre grupper och utforma var sin specifik del tycker jag att kreativiteten började flöda och det var intressant att se vad varje grupp hade kommit fram till. Det kändes som att alla hade kommit fram till riktigt bra saker som vi kan bygga vidare på och de framkallade också många skratt.

Något jag tycker är lite synd är att vi inte har tillgång till riktigt bra lokaler för vårt ändamål, som idag när vi fick springa runt på olika håll innan vi visste vart vi kunde vara och till slut hamnade i ett vanligt "klassrum". Det känns som att det är mycket lättare att vara kreativ om man har lokaler som är ämnade för vårt ändamål.

Ett samhälle har tagit form

Uppgiften för veckan bestod i att bygga ett samhälle utifrån ett ord. Det ord jag hade valt att utgå från var "Liv". Beståndsdelarna för samhället skulle bestå av skräp som vi forslat med oss till skolan. Dessvärre hade jag inte mer skräp hemma än en glassbytta, en makaronförpackning och en förpackning för fryspåsar, som jag tog med mig. När jag väl kom till skolan och satte mig ner i mina inrutade samhällsgränser för att fundera på hur jag ville utforma mitt samhälle stod det helt still och det enda jag kände var en enorm förvirring över hur jag över huvud taget skulle kunna åstadkomma någonting med detta material. Till slut insåg jag att jag var tvungen att gå på jakt efter mer skräp och begav mig därför ner i källarn för att om möjligt hitta något användbart i skolans soprum. Jag fann där ett antal kartonger, en konstväxt, några lampskärmar, ett plaströr och en stor sten. "Det får duga" tänkte jag och begav mig åter uppåt i huset. Förvirringsstadiet hade nu förbytts till "samla-på-sig-stadiet"

Då mitt inrutade område där samhället skulle byggas upp hade en något udda form tänkte jag att jag kunde utgå från detta och avgränsa de båda större delarna från varandra med någon form av mur och därefter bygga två olika samhällen, ett på varje sida av muren. När jag började klippa itu makaronförpackningen märkte jag att det i änden på varje kartongbit fanns för-vikta delar som kunde användas som svängdörrar, därför frångick jag tanken från en helt och hållet avskiljande mur till att istället bygga som en stor port i mitten. Nu började tanken kring att bygga två helt motsatta samhällen att ta fart på allvar. Jag fick en tanke kring att porten i mitten skulle kunna symbolisera pärleporten med paradiset på ena sidan och en grå och fattig kåkstad på den andra sidan med symboliken att även efter ett liv i misär finns det hopp om ett bättre nästa liv.

Jag började med att bygga paradisdelen och tog hjälp av en oändlig mängd tejp i olika färger, det första jag gjorde var vattnet och stranden eftersom jag var tvungen att få in de vattenskidsåkande krokodilerna någon stans, därefter satte jag igång att bygga träden och tejpa upp det gröna området. Fotbollsplanen var jag tvungen att uppföra för att återknyta till min personliga pryl från kursens första tillfälle.
Tanken kring paradisdelen var att göra den så färgglad och upplyftande som möjligt, den skulle helt enkelt se inbjudande ut.
När paradisdelen var klar var det dags att tillverka dess motpol, kåkstaden. Efter att ha gjort 4-5 hus insåg jag dock att det skulle bli för jobbigt att fylla hela utrymmet med små kartonghus packade tätt intill varandra och frångick denna tanke, istället tillverkade jag två höga hus som till en början var tänkta att symbolisera fabriker, men då de snarare såg ut som twin-towers kom jag som av en slump på idén om att istället bygga en grå och trist storstad. För att staden skulle se så tråkig ut som möjligt valde jag att göra alla husen i samma bruna nyans. Alla hus utom två. Dessa två hus skulle symbolisera två individer som hade tröttnat på det enformiga och tråkiga livet i staden och vars reaktion emot detta bekommit "the delicious", färgen på deras hus blev därför röd och gul.

Nu hade jag två helt olika samhällen som båda präglades av liv, dock i helt olika form. I paradiset skulle livet vara lustfyllt och fritt medan det i staden skulle vara fyllt av tristess, enformighet, rutiner och vardagliga måsten.

Första veckan

Jag tycker att den första veckan generellt sett varit bra och rätt så givande.
Det hela började med en namnlek som verkligen fyllde sitt syfte, jag lärde mig allas namn redan under första dagen. Namnleken i sig är något jag tar med mig till mitt senare yrkesliv, enda problemet är att man måste ha med sig en väldig massa prylar som eleverna kan välja mellan och hitta en specifik sak som speglar dom själva. I den aspekten har jag redan en bättre namnlek i mitt register. Men vad som framförallt var positivt med leken var att den öppnade upp för en bredare insyn hos varje person. I och med att man skulle berätta hur den här prylen speglade en själv fick man reda på information som man annars hade gått miste om. Man lärde sig mer om personen än bara själva namnet vilket redan från början skapar något av en relation till personen. Namnleken i kombination med följande uppgift då vi skulle rita av varandra utan att titta på pappret och utan att lyfta pennan skapade ett band till varje person. Efter att ha "stirrat" en person i ögonen i nån minut var "isen bruten" eller hur man skall säga...

 Nästa dag var vigd åt sokratiska samtal och jag måste erkänna att jag på förhand inte hade den blekaste aning om vad detta var. En bit in i föreläsningen steg dock min nyfikenhet och jag började inse att det verkade vara en intressant metod att använda sig av när man skall ha gruppsamtal med sina elever. Samtidigt kändes det som en konst som tar ett tag att behärska. Till en början tror jag det kan vara svårt att ta fasta på vad det är i diskussionen som är intressant och hur man skall föra diskussionen framåt och inte in på en återvändsgata. Att våga utmana någons åsikter och få dom att tänka ytterligare några steg längre kan nog vara svårt till en början. Dock tror jag att både samtalsledaren och de deltagande utvecklas genom de sokratiska samtalen. För de deltagandes del lär de sig vikten av att kunna argumentera för sin sak och de blir förhoppningsvis även mer socialt kompetenta, dels för att de lär sig stå för sina åsikter, men även för att de måste lära sig att lyssna på och ta till sig av vad andra säger, det är genom samspelet med andra som vi utvecklas som människor.

På arbetsveckans sista dag introducerades vi för det samhällsbyggande som skall fortgå även nästa vecka. Även detta tycker jag är en intressant metod som jag gärna tar med mig till mitt läraryrke. Det var en kreativ övning där man fick tänka till i nya banor samt motivera sina tankar. Dessutom är det intressant med övningar där det inte finns några rätt eller fel, så länge man argumenterar för sin ståndpunkt eller sak så kan den aldrig vara felaktig. Något jag tror många elever skulle må bra av, komma bort från betygshetsen och pressen över att alltid prestera och anpassa sina svar till vad de har för föreställning om att läraren är ute efter.
Den här uppgiften får jag återkomma till senare när vi kommer längre i processen.